H.M. Borges Verdelho Solera 1915

H.M. Borges – ett aktat namn bland Madeira-anhängarna. Henrique Menezes Borges importerade livsmedel till ön och all vinst verksamheten genererade användes till inköp av äldre viner. När mängden inhandlat vin var modell större startade Borges 1877 sin partidista – att köpa från de små lokala producenterna, säkra kvaliteten och sälja vidare till de större husen.

Så fortsatte det fram till Henrique Menezes död och de två bröderna och dottern tog över familjeföretaget. 1922 stod man på egna ben och buteljerade såsom H.M. Borges, Sucessors, Lda. Verksamheten utvidgades 1925 genom köpet av Adega Exportadora de Vinhos de Madeira.

Madeira är inte stort och sannolikheten att i början av seklet fatta tycke för någon i vinbranschen var föga överraskande. Således inga höjda ögonbryn när Henrique Menezes dotter gifte sig med João Henriques Goncalves, ägare till vinfirman med samma namn. 1932 köpte så nämnda Goncalves firma Borges och under samma år fusionerades Borges med en annan producent, Araújo, Henriques & Co. Tre år senare bildades så Borges Madeira, Lda med Araújo som partner. Ägarförhållandet har så förblivit än idag.

Varför då allt detta matande av fakta kring ägarförhållandena? Jo, för att det beskriver bilden av Madeiraproducenternas vardag väl och visar hur tufft det var att överleva som småskalig producent i en tid då modet flyttades bort från de fortifierade vinerna för att än idag ännu inte återvända. Från att under 1800-talet ha erbjudit åtskilliga producenter och skeppare återstår idag få och sammanslagningar har varit melodin för att överleva.

Men ändå; Borges är om än inte unikt så åtminstone värt respekt. Få småskaliga företag har klarat sig till än idag och Borges har löst det genom just familjeverksamhet, små lokaler, inhyrd önolog vid behov, hyra av lagringslokaler för vinerna och blott tio personer verksamma. Borges och Vintage Madeira klingar särskilt väl i mångas öron. Inte minst hos en av de främsta kännarna av vinet, Michael Broadbent.

På frågan vilket vin han skulle ta med till en öde ö var svaret H.M. Borges 1862 Terrantez. Med tanke på om det finns någon som provat lika mycket i världen som just Broadbent är det onekligen smickrande för vinfirman. Idag är mängden vintage försvinnande liten och lagren av äldre vin nästan tömda. Men lite ligger på vänt om än i minimala mängder jämfört med förr.

En försändelse Madeira från Garrafeira Nacional innehöll en gammal H.M. Borges Sucesors, Lda. Närmre bestämt en Verdelho Solera 1915. Flaskan har överlevt alldeles för länge i mitt hem trots många lystna blickar och under gårdagskvällen startade så dekanteringsprocessen!

Fantastiskt fin nivå i flaskan – kanske tack vare det kompakta blyhölje som skyddade? Korken ser genomfuktad ut men lyckas ändå komma upp nästintill hel. Sannolikt buteljerat för trettio-fyrtio år sedan. Korken bär husets sigill; B!

Normalt ger jag gammal Madeira åtminstone ett dygn men Solera behöver oftast bara några timmar för att hitta rätt i glaset och slänga från sig instängdheten. Mörk bärnsten ur flaskan. Färgavlagringarna har blivit så pass stora och klistrat fast på insidan av flaskan – kvar i botten finns även en ordentlig omgång sediment.

Till en början spritigt vid dekanteringen och skarpa toner av mandelmassa. Inte så värst insmickrande men jag kan vänta. Några timmar senare är det på plats och redo för bedömning!

Att det är solera märks direkt. Elegans när det är som bäst i Madeira! Doften ger torkade frukter, rostade mandlar, jordighet, fat och en diskret blomsterton. Under kvällen öppnar blomstertonen upp sig och fram kommer också mer fattoner (vanilj och fudgekola).

Typisk Borges med sin något lägre syra än många andra Madeiror. Lättare kropp men sammetslent i sin struktur som avslutas med en intensitet som smyger sig på och stannar en bra bit över minuten. Verdelho klassas som halvtorr och i grund och botten är väl denna så. Men just lägre syra gör sötman mer tydlig. Solera är även det oftast lägre i sin syranivå. Men vad gör det när man bjuds på nötiga drag, rosor, persika och dadlar i smaken!

Nästa Madeira-resa blir av längre slag och då är ett besök på Rua 31 de Janeiro i Funchal givet! Eller två kanske?

N.B. Information om Borges historia är till stor del hämtad ur Alex Liddell’s verk, Madeira.

(1915 Verdelho Solera, 94 p)